Visage – Spelad

Rädsla. Som en parasit ger den näring från mina nerver, förlamar min kropp, fryser varje rationell tanke i isande kyla. Vad har jag gjort? Hur kunde jag hamna i den här mardrömmen? Jag är vilse i mörkret. Ackompanjerad av den monotona rytmen av mitt hjärtslag och det skramlande ljudet av väsande andning. Jag känner hur hjärtat slår snabbare, trycket i huvudet ökar. Denna väsande pipande som river upp tystnaden, den är inte min. Det var länge sedan jag vågade andas. Plötsligt hör jag detta fruktansvärda andetag röra sig mot mig med smutsande små steg. Jag sträcker mig efter min kamera, kanske kan blixten avslöja fasan i mörkret. En tanke som jag borde betala bittert för...

Legender skapar döden

Legender skapar död, säger man. Kanske är det därför P.T. spökar fortfarande i huvudet på dem som hade turen att kunna spela den. 2014 tillkännagav Hideo Kojima och Guillermo del Torro en Silent Hills i form av en nu legendarisk spelbar teaser. Ur egoperspektivet kunde vi utforska ett hus vars inre hemsöks av hemska varelser. Genom skicklig regi och genomtänkta knep lyckades de två mästarna i sin konst konfrontera oss med en tidigare okänd känsla av rädsla. Fansens besvikelse var desto större när Silent Hills anställdes efter skillnader mellan Kojima och Konami.

Även om vi aldrig kommer att kunna njuta av skräcken i Silent Hills, P.T. har återupplivat den nyligen dammiga skräckgenren. Layers of Fear och Outlast tillhör de bästa skräcktitlarna någonsin för mig. Om det skulle ha varit utan P.T. i denna form kan tvivlas, jag hade de senaste dagarna chansen att ta en titt på nästa andliga arvtagare Silent Hills: Visage. Efter en sextimmars helvetesresa är jag säker på att jag inte bara hade att göra med ett annat skräckspel här, men kanske med genrens blivande kung.

Anden och mörkret

I Early Access-versionen av Visage upplever vi ett av de fyra kapitlen i den färdiga versionen. Även om det såklart fortfarande är väldigt begränsat ”Lucy´s Chapter” visar sig vara väldigt intensiv. Så i början bevittnar vi ett trippelmord plus självmord på mördaren. Sekunder senare vaknar vi upp i ett hus fullt av mörka korridorer och läskiga ljud.

Visage utvecklar sin fasa långsamt. Ibland spricker en glödlampa, TV:n slår på av sig själv eller ritningar dyker upp på väggar där det inte fanns några kort innan. Faktumet att många av dessa situationer genereras slumpmässigt gör Visage-upplevelsen underbart oförutsägbar. Det alldominerande mörkret underlättar inte nödvändigtvis situationen för oss. Om vår karaktär står i mörkret för länge tappar han mental stabilitet – Cthulhu skickar sina hälsningar. Ju mer instabilt vårt mentala tillstånd är, desto våldsammare blir incidenterna i huset och desto farligare blir den övernaturliga närvaron, som driver fram dess ofog i det. Som tur är kan du alltid hitta tändare så att du åtminstone kan se din hand framför dina ögon. I den senare delen av kapitlet upptäcker man också en gammal fotokamera med blixtljus. Denna jäkla del är ansvarig för några av de mest obehagliga och läskiga ögonblick som jag har upplevt i ett skräckspel under lång tid. Du kan inte föreställa dig hur mycket skräck kan vara på en bråkdel av en sekund.

Visage öppnar en stor biograf i en atmosfär av fantastiskt ljus och skugga. Detaljnivån är också fantastisk: om du tittar på ett föremål kan du se gamla fingeravtryck i ljusets reflektion. Visage bevisar i iscensättning att bra skräck också kan vara subtil. Om du till exempel bara märker att något tittar in i fönstret tredje gången du tittar på det. Eller en goselek för barn efter en kort titt bort plötsligt sitter där annat än tidigare. Just dessa små ögonblick träffade mitt ångestcentrum med en precision som jag har saknat länge.

Hans historia Visage berättar – åtminstone i Early Access – genom sin omgivning. Det blir ganska tydligt att en tragedi har inträffat som sänkte en familj i ett djupt trauma. Men jag är säker på att vi kommer att få lite mer berättelsedetaljer i den färdiga versionen. Så det finns rum som vi inte kan lägga in i den nuvarande versionen av Visage ännu. Jag är också säker på att vi i det färdiga spelet inte kommer att uppleva kapitlet i dess iscensättning en-till-en som vi gör nu. Avsnittet i Early Access slutfördes på cirka 4 till 6 timmar, förresten, för den senare fullversionen lovar utvecklarna totalt fyra kapitel med en speltid på cirka 20 timmar.

Som ett resultat

Jag har följt utvecklingen av visage ganska länge. Som ett stort fan av spel som Layers of Fear eller den första Outlast, verkade Visage gå exakt i den riktning jag förväntade mig av ett spel av den här genren. Stark atmosfär och skräck bortom Jump Scares. Visage har också sådana skrämmande ögonblick, men dessa är inte inflationsdrivande och vanligtvis så välplacerade att de fryser om och om igen. Mysteriet kring ödet för familjen i huset eller den enhet det hemsöker är väl indikerat, men i den nuvarande versionen har det ännu inte helt klarlagts. I sin nuvarande form konfronterade Visage mig redan med några av de läskigaste och vackraste ögonblicken på länge. Jag älskar Layers of Fear, men Visage har vad som krävs för att bli min nya nummer ett i skräckgenren. En resa genom helvetet och jag ser fram emot det!

• Vad är Visage?: Ett skräckspel i P.T. till Silent Hills
• Plattformar: PlayStation 4, Xbox One, Microsoft Windows
• Testade: PC på Intel Core i5-4440, 8 GB RAM, GeForce GTX 750
• Utvecklare/utgivare: SadSquare Studio / SadSquare Studio
• Släpp: 2 oktober 2018 (tidig tillgång)