Filmrecension: Bohemian Rhapsody

Ryktet om en film om det legendariska rockbandet Queen och särskilt deras frontman Freddy Mercury, som blivit en ikon, har funnits sedan hans förtida död den 24 november 1991. Seriöst arbete har pågått i åratal, men på grund av många problem var det aldrig någon egentlig skjutning. Först hoppade den ursprungliga rollbesättningen Sacha Baron Cohen av, senare fick regissören Bryan Singer sparken. Men nu har tiden äntligen kommit, biopicken går på biograferna och vi kan själva se om alla dessa problem har skadat slutprodukten.

INNEHÅLL

Efter att det måttligt välkända bandet Smile tappade sin sångare och basist 1970 kommer de återstående medlemmarna Brian May och Roger Taylor, fansen och extremt begåvade Farrokh Bulsara, lagom. Under namnet Freddy Mercury tar han på sig rollen som sångare och med en ny basist och det fräscha namnet Queen ger sig bandet ut för att erövra världen.

Ingen kunde då ha anat att detta band faktiskt skulle gå till rockmusikens historia. Och ännu mindre utvecklingen av Freddy Mercury, som till en början var oansenlig och senare blev en ikon i flera generationer, vars liv fick ett alltför tidigt och tragiskt slut i november 1991.

© 2018 Twentieth Century Fox

KRITIK

Två saker lyser över allt annat den här filmen har att erbjuda. Å ena sidan är detta musiken från de 4 britterna, som fortfarande är fast förankrad i sinnen och hörselgångar från minst 3 generationer. Oavsett om du är ett fan eller inte, det finns inte många andra band som kan hävda att nästan alla mellan 60 och 20 kan känna igen minst 10 av sina låtar när de spelar och kan sjunga minst 5 av dem utantill.

Den andra saken går under namnet Rami Malek, och han levererar sitt livs prestation med sin skildring av Freddy Mercury. Börjar med mimiken, över det samtidigt övervridna och ändå gång på gång väldigt blyga beteendet, fram till den teatrala gesten på scenen. I vissa ögonblick tvivlar man även som en beundrare av ikonen på att inte ha originalet framför ögonen. Och förresten lyckas Malek förmedla hela spektrumet av känslor till denna djupt trasiga personlighet.

Det är nästan som Bohemian Rhapsody speglar bandets historia, för här och där är frontmannen den enda i rampljuset. Precis som bandmedlemmarna gjorde mycket mer än att bara behålla bihang och bidrog mycket till Queens framgång, är de andra karaktärerna, som alla porträtteras på ett förstklassigt sätt, alltid i skuggan av den store mannen på toppen. Detta beror inte bara på Maleks enastående prestation, utan till stor del också på manuset.

© 2018 Twentieth Century Fox

Och det är där filmens största svaghet ligger begravd. Huvudfokus på Merkurius har kritiserats på många håll, men det är förståeligt. Han är vad folk vill se, så har det alltid varit. Allt om var och en av de fyra i en film är också en orealistisk önskan. Men det som också är objektivt surt är viss konstnärlig frihet i framställningen av faktiska händelser. Sådana friheter är i grunden ganska legitima, men här verkar de inte tjäna något annat än showmanskapet och varken filmen eller bandets händelserika historia behöver det. Detta är en dubbel skam, för manuset lyckas transportera djupa känslor om och om igen, även utan konstgjord dramatik.

Produktionsinsatsen som detta projekt genomfördes med är gigantisk. Eftersom inget originalfilmmaterial alls användes. Är alla scenframträdanden som förekommer i filmen återgivna i minsta detalj. Det gäller scener, kostymer, publiken och deras årliga mode. Höjdpunkten här är utan tvekan Queens legendariska framträdande på Live-Aid på Wembley Stadium 1985. Nästan hela 20 minuters set återskapades.

Även vad gäller sången i filmen gjordes en enorm insats. Maleks, såväl som rösten från en hängiven sångare, var skickligt blandad med original Mercury-inspelningar och låter så jäkla nära, men tillräckligt långt borta, för att inte ge intrycket att all sång bara kom från en gammal Queen CD. Om själva soundtracket tror jag inte att det finns ett ord att säga, för om du inte kan komma överens med Queen kommer du inte att kunna sitta ner i den här filmen. Alla andra kommer att älska det.

© 2018 Twentieth Century Fox

FAZIT

Bohemian Rhapsody är en omsorgsfullt framtagen kärleksförklaring och drottning och speciellt Freddy Mercury. Skådespelaren, framför allt en sagolikt bra Rami Malek, vet hur man övertygar lika väl som underhållningsvärdet. Det senare såklart speciellt för fans av bandet, men inte uteslutande alls. Bara författarnas överflödiga försök att få bandets historia att framstå som mer dramatisk än den behöver märks negativt. Ändå förblir filmen en rörande och gripande biopic om ett av förra seklets största band.