Red Dead Redemption 2 i test

För exakt åtta år sedan släppte Rockstar Games Red Dead Redemption, ett spel för evigheten. I rollen som den före detta fredlösen John Marston strövar vi genom ett vilda västern som redan är i sina sista andetag 1911. Red Dead Redemption 2 är en prequel till klassikern. Arthur Morgans äventyr berättar om lojalitet, misstro och svek. Tillsammans med fantastiskt spel är denna sena uppföljare, för mig, inget mindre än ett mästerverk, inte minst på grund av dess enorma uppmärksamhet på detaljer.

Ett gängs öde

Amerika, 1899. Gänget kring holländska van der Linde tvingas fly abrupt in i de snötäckta bergen nära Blackwater efter en katastrofal misslyckad räd. De var tvungna att lämna det mesta av sitt byte bakom sig och konfronteras med en kamp för bar överlevnad.

Red Dead Redemption 2 bevisar redan sin narrativa skicklighet i sitt förspel. Vi kastas in mitt i en flyktsituation utan att veta den exakta bakgrunden. Även om det antyds att en plan om en färja har gått enormt fel, är omständigheterna som ledde till denna katastrof fortfarande oklara. Rykten cirkulerar om att gängledaren, holländska van der Linde, dödade en oskyldig tjej i ärendet, men hans anhängare vill inte tro dem. Framför allt Arthur Morgan – huvudkaraktären i Red Dead Redemption 2 och grundare av Van der Linde Gang. Arthur har följt med Dutch sedan ungdomen, så han ser en fadersgestalt i den karismatiske ledaren, som är känd för sin försiktighet och för att undvika civila offer, och sin familj i gänget. Men även Arthur kommer inte längre att kunna ignorera att något är fel med Dutch och att de alla är dömda att se sitt ideal, frihet, dö.

Tempot i berättelsen är väldigt långsamt. Enligt mig är detta en fördel. Red Dead Redemption 2 tar tid för sina karaktärer. Speciellt under de första timmarna är vi upptagna med att slutföra beställningar till gänget eller enskilda medlemmar. Vi lär känna våra följeslagare bättre genom dialog eller uppdragens sammanhang. Detta trick är också mycket viktigt ur en narrativ synvinkel, eftersom det gör de senare händelserna ännu mer irriterande för spelaren.

Eftersom Red Dead Redemption 2 spelas omkring tolv år före händelserna i sin föregångare, är vissa aspekter av det holländska van der Linde Gangs öde redan kända. Rockstar Games lyckas ändå kasta ett nytt ljus på bekanta karaktärer. Också man gör utan enkel svart-vit representation med karaktärsteckningen. Detta blir särskilt synligt med vår huvudperson Arthur Morgan. Arthur skulle offra sig själv utan att tveka till förmån för själva gänget, har ingen förståelse för rasism och finner ingen glädje i att döda. Å andra sidan har fredlösen inga problem med att driva in den nyligen avlidne mannens skulder från en änka. Han dödar vittnen, slår till och med kvinnor och ser lagar som ett irriterande hinder mellan sig själv och sina mål.

Trots sina misstag lyckas Arthur väcka sympati och förståelse. Hittills har ingen GTA-hjälte lyckats med detta. Den enda jag verkligen gillade var Trevor i GTA 5. För att han på något sätt påminde mig om en jävla version av Jack Nicholson.

Landet med obegränsade möjligheter

Star of Red Dead Redemption 2 är, som i stort sett alla omgångar av Rockstar Games, spelet och den öppna världen. Ramberättelsens order, som redan kommer att sysselsätta dig minst 50 timmar, är välskrivna och mycket varierande. Naturligtvis finns det starka ögonblick som det förväntas från ett western-epos. Du plundrar tåg, rånar banker, strider mot lagen eller får fängslade gängmedlemmar ut ur fängelset. Med all bombast tar Red Dead Redemption 2 också tid för de små mellanmänskliga ögonblicken. Så det finns ett uppdrag där vi ska bli fulla med en kompis för att distrahera honom från hans skuld. Det hela slutar i ett så underbart eskalerande hetsdryck att man oundvikligen känner sig påmind om en av de roligaste scenerna från The Witcher 3. Eller så kan man lära lille Jack, John Marstons son, hur man fiskar. Det är denna välsatta rytm av högljudda och tysta ögonblick av regissören som höll mig i konstant kontakt.

Även om berättelsen är välskriven och iscensatt, gör Red Dead Redemption 2 sitt bästa för att locka bort spelaren från berättelsen. Hela spelvärlden är späckad med kvicka sidoaktiviteter. Vare sig det är skattjakt, som vi bara kan hitta på grundval av ritade ledtrådar, eller dueller mot legender om deras yrke. Det finns så mycket att göra, du vet inte vad du ska göra först. Poker, Blackjack och Domino är bara några av minispelen som finns i Red Dead Redemption 2.

Vi kan också samla in arresteringsorder i större bosättningar, gå på jakt efter djävulerna och hämta ut prispengarna om leveransen är korrekt. På tal om belöningar: Varje fredlös som håller något i sitt rykte kommer förr eller senare att få en belöning på huvudet. Beroende på höjden blir det svårare att röra sig fritt och oupptäckt i bosättningar. Om så är fallet kan du betala bonusen som står skriven på ditt huvud på en poststation och som inte längre kommer att vara under observation.

Om du behöver en paus från en fredlöss hårda liv kan du koppla av medan du fiskar. Du kan fånga fisk i olika storlekar beroende på plats och typ av bete. Naturligtvis finns det även legendariska exemplar att hitta här, men dessa behöver ett speciellt bete.

jävla realism

Vid sidan av fisket tillbringade jag min tid i Red Dead Redemption 2 jaktspel. Detta är fortfarande och mycket mer realistisk än i hans föregångare och dsom Jag var tvungen att ta reda på det på ett smärtsamt sätt. När jag sköt ett rådjur för första gången insåg jag att jag hade träffat det, men inte dödligt. Så jag följde djuret och det jag fick se hade jag inte förväntat mig. Djuret låg på marken, slingrade sig av smärta och skrek högt, det hade försökt fly från mig, men kunde inte längre göra det på grund av sitt sår. Jag stod där och var tvungen att svälja. Man kunde känna djurets rädsla och förtvivlan tills jag släppte det med en kniv. Det pågår en diskussion på nätet om huruvida en så realistisk skildring av jakt och den brutalitet som är förknippad med den är nödvändig. Jag lutar helt klart åt ett ja. Det jag såg där gav mig mycket respekt för saken. För mig var det inte längre animerade robotar som jag sköt från en häst, utan levande varelser. Eftersom jag ville bespara dem lidandet och synen, tog jag mer upp saken. Jag försökte hårdare att jaga och det är därför jag är ännu mer vilse i Red Dead Redemption 2-världen.

Red Dead Redemption 2 är i allmänhet inte klämig i sin våldsuppvisning. Till exempel visas hur Arthur flår djuren ganska grafiskt. Sedan kan vi transportera det flådda kadaveret med vår häst. Även när det gäller våld och dess effekter på människor är Red Dead Redemption 2 inte av mild karaktär. Om vi ​​skjuter en motståndare i huvudet med ett hagelgevär kommer han inte längre att vara där. Ibland ackompanjeras sådana brutaliteter av splattereffekter i slow motion à la Fallout. Om en av våra motståndare träffas i nacken med en pistol är det mycket möjligt att han släpar sig några meter till innan han dör i en blodpöl. Jag kan förstå när man stöter på hårdheten i representationen, men jag tror att det är bra, eftersom motståndarna blir mer än bara skyttefigurer. Red Dead Redemption 2 tvingar oss också att reflektera över våra handlingar. En mycket stor styrka med titeln, tycker jag.

Självklart kan du undvika jakt. Men då blir det svårt att hitta akut nödvändiga resurser för att förbättra utrustningen. Konsumtionen av kött kan också fylla på uthållighet, hälsa och döda ögon. Har du ont om kontanter kan du sälja materialet för bra pengar.

The Outlaws bästa vän

Red Dead Redemption 2 korrigerar en av de största svagheterna hos sin föregångare. Den ädla hästen vid din sida är mer än ett bekvämt transportmedel den här gången. Den känner rädsla, är hungrig, behöver vård och vill bli klappad. Det muterar inte till en överdimensionerad Tamagotchi, men dessa små knep fördjupar relationen till hästen. Ju mer du handskas med djuret, desto fler bekantskapspoäng får du. Detta förbättrar automatiskt hästens värden och aktiverar ytterligare rörelser såsom resning eller snabb inbromsning. Om de maximala förtrogenhetsvärdena uppnås kan egenskaper som uthållighet och hälsa förbättras ytterligare genom att bemästra Reither-utmaningar.

Men inte bara vår häst vill bli omhändertagen, Arthur måste också äta, dricka och bada. Om du struntar i din kroppshygien kommer du att bli tillfrågad om det. På lagret kan det också hända att man tvingas bada på grund av obehaglig lukt. Men vi vill inte att det ska gå så långt. Det är därför vi då och då besöker en av de många salongerna med tvättplats och tar ett avkopplande bad där, naturligtvis mot en liten avgift. Om du är villig att lägga några ören på det får du till och med en hjälpande hand.

Du bör också besöka en frisör ibland. Med framskridande speltid Arthurs ansikts- och huvudhår växer. Där kan du välja mellan en mängd olika skäggstilar och frisyrer. I kombination med massor av kläder och accessoarer kan du skapa en individuell look för Arthur. Från redneck med fett skägg i helkroppsunderkläder, över den superfriserade dandyn, upp till den klassiska cowboyen. Det finns något för alla smaker.

Grafik – hui, kontroll – ja!

Jag kommer direkt till saken: Red Dead Redemption 2 ser bra ut. Det är otroligt vad de nuvarande konsolerna frammanar på skärmen. Karaktärerna, floran och faunan samt landskapet är animerade på ett mycket detaljerat och trovärdigt sätt. Det som imponerade mest på mig var spelet av ljus och skugga i Red Dead Redemption 2. När du rider din häst in i solnedgången eller står framför ett tågs strålkastare på natten, glömmer du ibland att andas i häpnad. Det är berömvärt att Red Dead Redemption 2 även denna gång kan spelas helt ur förstapersonsperspektiv. Jag personligen har dock aldrig använt den här funktionen.

Det finns några tryck vid kontrollerna. Det är lite svampigt, typiskt för Rockstar Games. Den här gången går det att plundra skåp, men det går knappast att välja ut specifika föremål. Genom att envist trycka på den fyrkantiga knappen väcker vi allt som fortfarande har plats i fickorna. Oavsett om det behövs eller inte. Sikta är en av dessa saker. Det tar lite att vänja sig då det verkar väldigt trögt. När mekaniken väl har svämmat över i ditt blod, står ingenting i vägen för det ena eller det andra konstskottet. Förresten, Dead Eye-läget stödjer dig igen. Detta saktar ner tiden och du kan enkelt markera de områden där dina motståndare ska träffas.

Nytt är möjlighet att interagera med NPC:erna. Du har möjlighet att välja mellan att hälsa, förolämpa och råna. Detta är för övrigt mer varierat i spelet än vad det nu ser ut på papper.

Ljudet kommer inte heller från dåliga föräldrar. Den engelska röstutgången är mycket bra. Partituret påminner gång på gång om klassikerna från Enrico Morricone, som bidrar enormt till atmosfären.

Sammanfattningsvis

Åtta år fick vi vänta på en ny Red Dead Redemption. Har väntan lönat sig? Ja, det har det! Red Dead Redemption 2 har blivit ett riktigt västerländskt epos. Redan de första minuterna kände jag mig påmind om The Revenant eller början på The Hateful Eight tack vare den fina iscensättningen. Rockstar Games knyter en spännande historia kring vänskap, svek och rädslan för förändring genom smart jonglering av högljudda och tysta stunder. Ett visst vemod kan ofta kännas, då vilda västerns härliga tider, med industristädernas tillkomst, går mot sitt slut. Även om vi har att göra med ett gäng kriminella verkar de – särskilt i jämförelse med GTA 5 – sällan osympatiska. Till detta bidrar bland annat gänglagret. Där lär vi oss mycket om våra stridskamraters bakgrund och en stor känsla av samhörighet utvecklas. Man kan kanske kritisera den höga realismen i våldsskildringen. Men jag tycker att det är så bra och rätt, för du kanske aldrig agerar lite mer seriöst. Åtminstone var det så med mig. Det stora antalet sekundära uppgifter var också inspirerande. Som med förra Red Dead Redemption 2 tillbringade jag otaliga timmar med att spela poker eller jaga. Om du inte känner för det kan du också ta hand om de så kallade främlingars ibland väldigt bisarra (nyckelord: zebra – uppgifter). Och om du inte känner för det kan du helt enkelt njuta av landskapets hisnande skönhet. Red Dead Redemption 2 är utan tvekan ett av de bästa spelen i den här generationen och du kommer att minnas det i många år framöver.

Vad är Red Dead Redemption 2?: Ett öppet spel av GTA 5-tillverkarna. Med vilda västern som inramning.
Plattformar: PS4, PS4 Pro, Xbox One, Xbox One X
Testad: PS4 Pro
Utvecklare/utgivare: Rockstar Games/Rockstar Games
Släpp: 26 oktober 2018