Filmkritik: Nötknäpparen och de fyra världarna

Halloween är över, så det är snart jul! Och som en absolut älskare av denna festival kunde jag inte bli på bättre humör för den än med en passande film – speciellt om det är en Disney-film! De två regissörerna Lasse Hallström och Joe Johnston vågar ta sig an den redan talrikt tolkade historien om Nötknäpparen och Muskungen, men missar den med en intressant twist och skapar på så sätt en film som kan ses vid sidan av andra julklassiker!

INNEHÅLL

För familjen Stahlbaum är den första julen utan deras nyligen avlidna mamma precis runt hörnet. Särskilt mellandottern, Clara, lider mycket av denna förlust, eftersom de två hade ett gemensamt intresse för den framväxande tekniken från den viktorianska tiden. På julafton får de tre barnen speciella gåvor som lämnats av sin älskade mamma. Clara får ett låst äggformat föremål i en låda med det mystiska budskapet ”Allt du behöver är inuti”. Men en nyckel saknar varje spår – och det speciella låset går inte att knäcka. Hon bestämmer sig för att ta med sig ägget till sin excentriska gudfars julfest, eftersom han kan hjälpa henne att lösa mysteriet kring det låsta föremålet.

Precis när hon frågar sin gudfar om det låsta föremålet på festen börjar utdelningen av presenter – Claras frågor har ännu inte besvarats. På ett stort träd mitt i trädgården visar färgglada inskrivna sladdar människor vägen till sina gåvor. Clara följer sin gyllene sträng och befinner sig plötsligt i de fyra kungadömens värld. Väl där ska tjejen inte bara hitta nyckeln, utan också rädda den magiska världen från att bli övertagen av den onda mamman ingefära och hennes hantlangare, muskungen.

Clara (Mackenzie Foy)

KRITIK

Som ett stort julfan har jag redan slukt några varianter av Nötknäpparens historia. Men Disneys Der Nussknacker und die vier Reiche (Nötknäpparen och de fyra kungadömena) blåser nytt liv i historien genom att ta den ursprungliga novellen av E.T.A. Hoffmann ”Der Nussknacker und der Mausekönig” (Nötknäpparen och muskungen) och den välkända baletten tonsatt av Piotr Iljitsj Tjajkovskij som förebild och fortsätter berättelsen på ett originellt sätt.

Nötknäpparen och de fyra kungadömena är en underbar julfilm som skapar en magisk värld med överdådiga bilder och bakgrunder. Animationerna är underbara, speciellt muskungen, bestående av 60 000 enstaka möss, lämnar ett formativt intryck. Kostymerna är bara fulla av känsla för detaljer och återspeglar de olika världarna på ett igenkännbart sätt. Sockerfen som förkroppsligas av Keira Knightley bär en peruk som ser ut som om hennes hår är gjord av sockervadd – perfekt som regent av Naschwerkland. Och även dräkten för blomsterlandets regent, hagtornet avbildad av Eugenio Derbez, är lämpligt dekorerad med blommor och löv från topp till tå.

En sak som alltid störde mig med Disney-filmer som barn var att de flesta av de kvinnliga huvudrollsinnehavarna porträtterades relativt hjälplösa – den typiska ”Dam i nöd". Men Clara motsvarar inte alls denna klyscha. För förhållandena under den viktorianska perioden är det inte vad som skulle motsvara den klassiska bilden av kvinnor från denna epok. Hon har ingen lust till sociala tillställningar, men har – liksom sin mamma – ett stort intresse för naturvetenskap. Hon är särskilt förtjust i mekanik och fysik och Clara är inte rädd för att använda dessa principer i sitt äventyr. Jag tycker att det är bra att Disney förmedlar bilden av självsäkra starka tjejer till sina tittare.

Clara (Mackenzie Foy) och Phillip (Jayden Fowara Knight)

Nötknäpparen och de fyra kungadömena kan åka med ett gäng fantastiska skådespelare – från Morgan Freeman och Helen Mirren till Keira Knightley. Men speciellt det senare kan jag inte riktigt få tycka om i filmen, hon verkar för gäll för min smak – på engelska skulle man säga ”över toppen". Men denna lilla minus bör inte distrahera från det faktum att skådespelarprestandan för hela skådespelaren var genomgående bra, särskilt den för den unga Mackenzie Foy, som får Clara att blomma ut till en komplex karaktär genom sitt skådespeleri. Matthew Macfadyen är också enastående i den tyvärr mycket lilla rollen som Claras sörjande far. Med Macfadyen kommer jag alltid ihåg ordspråket ”blickar säger mer än tusen ord”, för det är precis vad han gör om och om igen – han behöver faktiskt inga ord, men lyckas förmedla den rätta känslan med sina ansiktsuttryck och bara ögonen.

Tchaikovsky’s Nutcracker Suite är ett av mina absoluta favoritmusikstycken och förmodligen det mest använda soundtracket i julfilmer. Disney har bestämt sig för att använda de teman som den ryske kompositören skapat som grund för sitt soundtrack, men ger dem ett nytt utseende, bland annat genom den välkände pianisten Lang Lang. Ett balettnummer har också lagts till i filmen för att berätta historien om framväxten av de fyra världarna.

SLUTSATS

Nötknäpparen och de fyra kungadömena är en fantastisk omtolkning av den ikoniska historien om Nötknäpparen och jag vet redan att den här filmen kommer att bli en personlig klassiker, som varje år – förutom Kevin – Ensam hemma, Kompis – Jultomten och Jultomten – En vacker present, kommer att visas på min TV. Visst är filmen lite ”kitschigt”, men den lyckas perfekt skapa en barnslig julkänsla. Familjer, Disney-fans och julälskare kommer att njuta av filmen – om din favoritjulfilm är Die Hard, är det bättre att du tittar på något annat.